Hej på er,
nu är det dags att skriva av sig lite. Det svåraste med att bo i Tyskland och distansiera sig till Sverige är att man ska hålla koll på allt byråkratiskt. Jag ska själv antas veta vad jag ska göra med skatteverket, försäkringskassan, CSN, andra försäkringar osvosv. Och ständigt återkommer känslan av att jag kommer ha missat någon viktig detalj och typ behöva "straffas" för det när vi kommer tillbaka till Sverige i slutet av september. Johns jobb hjälpte till med väldigt mycket när vi kom hit, men inte med nämnda saker ovan. Men jag blev till exempel utskriven från försäkringskassan efter ett tag vilket vi inte hade räknat med (i och med att jag är tjänstledig och har mitt jobb kvar i Sverige samt att John fortfarande är inskriven). Jag jobbar inte här i Tyskland pga att det hade kunnat krångla till det ännu mer med alla dessa instanser samt att jag inte vet hur mitt jobb hade ställt sig till att jag har ytterligare ett jobb under denna period. Denna konstanta oro över att jag har gjort något fel är jobbig och klumpen i magen släpper aldrig riktigt. Den bubblar upp vissa speciella dagar och då blir jag direkt på helspänn. Jobbigt jobbigt jobbigt. Sen när jag tänker efter ett tag och ställer frågan: Vad är det värsta som kan hända?! Ja då inser jag att det förhoppningsvis inte kan hända så mycket, och att vi har läst på om allt och verkligen försökt gjort allting rätt. Så nu idag är det bara att komma ihåg just det: vi har gjort allting vi har kunnat!
Och det borde verkligen räcka...hoppas jag!